Äntligen är vi i Hugos !
Efter flera års väntan är vi nu på plats. Vi har boat in oss så när och fått uppleva hur härligt stillsamt det är här nere på Oxnäs.
Eller rättare sagt, livet har sin gilla gång...
I morse var gatan såphal av is och när vi skrapade rutorna på bilen såg vi hur kräftfiskaren Ingemar gjorde åkarbrasor i styrhytten i väntan på avfärd mot dagens arbete.
En katt promenerade elegant på bryggan med svansen i vädret och tog ingen notis alls om att vi baxade in skolväskor, gympapåsar och fiolfodral i bilen under glada tillrop.
En pråm gled ljudlöst mellan Porsholmen och Vadholmen och när Alma gjorde låtvalet " Let it be " på Spotify kändes det som att detta borde väl ändå bli en väldigt bra dag..
Nu på eftermiddagen hade solen värmt upp vår söta lilla veranda.
Jag satte upp dörren ut till stentrappen och sög in nya ljud.
Hela hamnen sjöd av liv !
Från Janssons båtvarv hördes det slipande rytmer och det hamrades lika rytmiskt på taket i Sonjas gamla hus.
I hamnen stod det servicebilar från lokala hantverkare och på sjöräddningsbåten var det full aktivitet.
Solen kröp in genom verandadörren och ta mej fasen om jag inte fick lite vårkänsla !
Igår vid 18-tiden gick vi ut på Badholmen med Alma och lekte " Burken " och " Sardinen ", vi kastade macka i snålvinden och tången låg i drivor på stranden, frostnupen och krispig.
Det var ebb och det kändes som att man kunde gå på havsbotten nästan till skäret" Gudmund" :-)
Det är gott att tända björkvedsbrasor om kvällarna för det är verkligen inte vår än, men vi tröstar oss med att rabarberknopparna börjar visa sej.
Så snart så kommer nog värmen !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar