Lång dag, kort natt..

och så uppstår detta livsgivande & kraftfulla fenomen när jorden lutar sin axel som mest mot solen..

Sommarsolståndet !

I norr gassade midnattsolen, det var 1.27 minuter natt

och här nere i väst fick vi då hålla tillgodo med styva 5.51...

Sedvanligt firade vi detta med ett besök på Vitlycke museum , detta vänliga, bildande lilla museum som ger så mycket kunskap & insikt om den mytomspunna, revlonutionerande tidsepoken bronsåldern.

Till denna magiska kväll hittar hitresta turister från när & fjärran,småbarnsföräldrar, new agare, häxor, bönder som fortfarande tillämpar bondepraktikan, och helt vanligt fölk som tycker det är spännande att det händer något mysigt i bygden.

God mat och härlig musik bjöds det på och det berättades sagor och det lästes också ur ett kapitel av en av  Emilie Flygare Carléns böcker.  Glädjande tycker jag, då jag har ett släktskap till denna fantastiska författarinna som verkade under 1800-talet.

Vi följde också gudinnan Nerthus med facklor upp till museets offermosse där vi offrade bröd & eld .

Museets guide Kristina kulade och kväkande grodor ackompanjerade i den ljumma sommarkvällen.

En riktigt fin & trevlig kväll.

När vi var hemma i Hugos trädgård strax för midnatt kände jag en himmelsk doft..

 Den kom från luktärtsbersån med sin fina pilspaljé.

Våra första luktärtor hade slagit blom under kvällen och släppte ifrån sej denna ljuvliga doft.

Vilken lycka !

På väg hem passade vi på att plocka lite pors. Nu doftar det gott i hela Hugos kök och en liten kvist for också ner i brännvinskaraffen..

Den blomstertid nu kommit...

Och idag kom det efterlängtade regnet..

Hugos trädgård står i full blom & jag är helt övertygad om att det är havsluften & all färsk tång vi släpat upp & boostat upp sålådor & rabatter med som skapat denna himmelska grönska. 

Tång generellt tror jag är livsgivande & stärkande & kannor med tångvatten har östs över grönsaker & rosenbuskar med lyckat resultat.

 Här om dagen gjorde jag lite extra fint intill "badgästhuset" & rensade nässlor som sen fick bli nässelvatten.

Så praktiskt att något så otäckt kan få bli järnhaltig kraftlösning ..

Känns som Hugos trädgård fått sitt egna ID men det har varit mycket jobb att få ordning på härligheten.

När vi började att anlägga täppan fanns en gigantisk syrenberså placerad mitt i den redan minimalistiska trädgården & den har duktiga Thomas på Farmartjänst tagit bort..

Att ta bort en romantisk syrenberså är nog för dom flesta att häda, men....jag lovar, den var hiskelig & dominerade helt i den redan pyttiga dockträdgården.

Och där bersån stod bor nu sålådor med sitt smakrika innehåll..

Romansallad röd samt grön

Dill

Morot

Lök -vit -gul -röd

& i ena lådan har vi tillämpat samodlingstekniken

" Tre systrar " (som inte är uppkallad efter Anton Tjechovs pjäs )utan är en indiansk odlingteknik där det ena får ge det andra så att säga..

Majs (som vi förkultiverat redan i februari ), får samsas med sockerärtor & zuccini..

 Majsen ger stadga åt det som skall klättra & det som skall klättra ger kvävetillförsel från rötterna till det som ger stadga..

Zuccinin ger fukt & solskydd åt lådans landmärke..

Riktigt bra..

Av perenna växter finns bara iris och jättedaggkåpa så det kommer vi jobba på under åren att få ner lite lökar & växter som kan ge glädje och sinnesro redan från påsk till sen höst.

När jag fyllde år här för leden önskade jag mej förresten en ros..

En New Dawn

Min lyhörde & fantastiska sambo uppmärksammade detta & nu pryder den sin plats i rabatten under punschverandan tillsammans med en annan födelsedagsros som Oscar fick av Åsa och Björn när han fyllde.

Och att rosor trivs här på Oxnäs kan ju intygas..

Har ni inte besökt " Lenas Rosor " här i Fjällbacka är det faktiskt dax..

Lena Odelius bor ett stenkast bort, ja det är nästan så man kan känna rosdoften ända hit, och Lena har anlagt en ljuvlig rosengård som är en lisa för själen..

Härligt !

Ni som läst bloggen innan har ju förstått att mina tankar ofta går till farbror Hugo & hans Viktoria som bodde i huset för länge sedan..

Hoppas dom hade tyckt om att ha det så här i trädgården som vi valt att ha & att dom på sin tid fick glädjas åt sin syrenbersås doft & skugga..

Här är farbror Hugo & tant Viktoria !

Bilden är tagen i William Larssons Fotoatelje i Fjällbacka och enligt Antikverkets förteckning över Svenska fotografer Anno 1899-1911 var W.L verksam under denna tid.

(Det fanns även en kvinnlig fotograf vid namn Amanda Dorthe' i Fjällbacka under samma tid. Är det någon som vet något om henne kanske ? Och kände hon månne till fantastiska Varbergsfotografen Matilda Ranch som var verksam under samma tid?? M.R otroliga bilder finns för övrigt att beskåda på Varbergs Museum..

Tid för grönska

 Det kliar i fingrarna och jag har faktiskt börjat så ..

En sådan lycka !

Förkultiveringen i vår lilla kammare gror och frodas och det växer så det knakar..

Majs

Zucchini

Gurka

Tomater x 3

Basilika

och när man spejar grovatten på detta underbara i solsken doftar det växthus

mmmmm

Oscar har spikat så-lådor som vi fyllt med allsköns trädgårdskompost, fuljord och dyr finjord så nu inväntar vi bara det som alla väntar på

VÄRMEN

Nja Jo..Jag har faktiskt fuskat lite..

Kunde inte hålla mej och sådde 3 x sallad för några veckor sedan..

som blev utsatt för en gräslig hagelstorm..

i dagarna tre..

utan något som helst skydd eftersom jag hade lyft av dom fiffiga fönsterglasen vi hade lagt på några dagar tidigare..

OJ OJ ..

och ALLA skakade på huvudet och sa.."nä nä, de var INTE bra"..

och jag säger nu..

Jo jo för nu jäklar sticker det i både ruccolan och romansalladen !

Och i lökbädden har alla skotten kommit upp och står stadigt i givakt..

En sådan lycka !

Som sagt, vi köpte så-lådor som skruvades ihop

120cm x 80 cm

och i svärfars vedbod drog Oscar fram 3 st praktfulla gedigna gamla fönster

som passade perfekt..

120 cm x 80.. 

och här sitter jag nu och tummar 

och vrider och vänder

på 

alla fröpåsarna 

luktärt

dill

persilja

morot

prästkrage

sockerärt

ringblomma

krasse

som INTE har kommit i jord än

och läser

direktsådd april..

direktsådd maj..

och tänker..

va fasen det är ju 1 maj idag !

Idag skall det sås - en sådan lycka !

Är så glad att på flera ställen i Hugos trädgård växer det rabarber !
Smultronrabarb..Rosenhaugenrabarb..Gammeldags Victoriarabarb..

Och till slut kom det, det efterlängtade elementet !
Vackra retroelementet" Epok " från LVI.
'Visst är det fint?

Vardagsliv i en stilla hamn

Allt börjar sakta falla på plats

Vi har kommit i dom så kallade rutinerna..

Allt har hittat sin plats..

Var saxen skall hänga..

Hur veden skall staplas vid sin eld..

Var mor, far och det lilla barnet skall sitta vid sina soliga helgfrukostar..

Hur tvätten skall hängas inne..( vid kaminen )

Hur tvätten skall hängas ute..( på strecket )

Var familjens nyinförskaffade fiskespön skall stå..

Mm mm..

Och mitt i allt det organiserade råder det givetvis ett stort kaos :-)

Typiskt Willig Nordblom..

typiskt..

Vi har upplevt hagelskurar och vinande storm

Vi har druckit kaffe och solat nosen på stentrappen

Vi har fått ett skatpar som flyttat in i vår lilla trädgårdstäppa

Vi har gått och lagt oss med fullmånen och sett den dansat mot Vettebergets rand

Vi har sett skarven dagligen torka sina majestätiska vingar på Gudmund

och vi har sett otaliga sälar som lyckligt fröjdas i det ännu kalla vattnet

Vi har badat och dottern plumsade i från trampolinen och sen vi gick barfota hem

Vi har sått tomater..gurka..zucchini..majs..

Vi har köpt sålådor och kobajs

Vi har konstaterat att gräsmattan är egentligen bara ett stycke rotsystem som aldrig kommer att kunna bli så där mulligt mjuk och grön som grannens

och vi har planer på att skaffa en väderstation..

Livet går sin väg..

I detta vårt liv..

Vi åkte till Spanien en vecka över påsk till goda vänner och hade det rasande trevligt och bra, men när så planet till slut susade över dom norska granskogarna, det glittrande havet och dom kala granithällarna föll mina tårar..

snart hemma.

Är förresten så själaglad att mitt fina olivträd är på grön kvist igen !

Sagan om den fantastiska tapeten

På tapeten är ju ett uttryck som används titt som oftast..

Uttrycket har funnits sedan 1600-talet, då användes tapeten både som väggdekor och duk och den maträtt man satte på bordet var alltså den som var "på tapeten".

Materialet var oftast enkel lump, linne, sammet och ibland gyllenläder.

Man skar ut tryckstockar till mönster, en för varje färg och från början gjorde man ark och sedermera rullar.

Personerna som gjorde tapeterna kallades tapetmakare och i landet fanns många små tapetmakerier som sysslade med detta ädla yrke.

När vi började renovera Hugos så var vi rätt så säkra på vad vi ville ha..

Någonting blått i rummen som vetter mot havet..

Och i kammaren som ligger på baksidan mot berget något lugnt & harmoniskt..

I det gamla köket med sina platsbyggda charmiga köksskåp med bastanta vitrindörrar kändes det väldigt rött..kanske för vi inte längre skulle använda det som kök utan att det får bli farstu och hall istället.

Vi började skrapa lite försiktigt på det som var ytan.

En hiskelig vävtapet som rök av glasfiber och inte riktigt ville ge med sej.

Kändes nästan som att den sa : " Kom inte hit - det som finns här under, det vet bara jag..".

Vi gav oss inte..

Rum efter rum..

Lager efter lager ..

Och till slut efter många, många tidsepoker av tapetmode nådde vi timmerstockarna.

Vi upptäckte att man tapetserat helt sonika rakt på timret !

 Mellan stockarna krispig tång och tjärdoftande tågvirke..

Och en hel del gamla uttjänta garn och nät ..precis som det skall vara i en gammal tvåkammarstuga vid havet.

Vi har sparat en timmervägg med tapet.

Så får det bli.

Känns som en bra budkavel när man tapetknarkat så som vi gjort :-

Sandbergs Rut - Kök

Sandbergs Vera - Vardagsrum

Sandbergs Verner ( samma bakgrund som Vera fast utan blomranka)- Kammare

Little Greene Lansdowne Walk( finaste Arts and crafttapeten ❤️) - farstu & hall

Tapeterna har vi handlat på fantastiska www.hedstroms.se i Grebbestad. Dom har varit så behjälpliga och tålmodiga och ordnat med förmedligen från tex Engelska Tapetmagasinet i Göteborg

Vi har landat

Äntligen är vi i Hugos !

Efter flera års väntan är vi nu på plats. Vi har boat in oss så när och fått uppleva hur härligt stillsamt det är här nere på Oxnäs.

Eller rättare sagt, livet har sin gilla gång...

I morse var gatan såphal av is och när vi skrapade rutorna på bilen såg vi hur kräftfiskaren Ingemar gjorde åkarbrasor i styrhytten i väntan på avfärd mot dagens arbete.

En katt promenerade elegant på bryggan med svansen i vädret och tog ingen notis alls om att vi baxade in skolväskor, gympapåsar och fiolfodral i bilen under glada tillrop.

En pråm gled ljudlöst mellan Porsholmen och Vadholmen och när Alma gjorde låtvalet " Let it be " på Spotify kändes det som att detta borde väl ändå bli en väldigt bra dag..

Nu på eftermiddagen hade solen värmt upp vår söta lilla veranda.

Jag satte upp dörren ut till stentrappen och sög in nya ljud.

Hela hamnen sjöd av liv !

Från Janssons båtvarv hördes det slipande rytmer och det hamrades lika rytmiskt på taket i Sonjas gamla hus.

I hamnen stod det servicebilar från lokala hantverkare och på sjöräddningsbåten var det full aktivitet.

Solen kröp in genom verandadörren och ta mej fasen om jag inte fick lite vårkänsla !

Igår vid 18-tiden gick vi ut på Badholmen med Alma och lekte " Burken " och " Sardinen ", vi kastade macka i snålvinden och tången låg i drivor på stranden, frostnupen och krispig. 

Det var ebb och det kändes som att man kunde gå på havsbotten nästan till skäret" Gudmund" :-)

Det är gott att tända björkvedsbrasor om kvällarna för det är verkligen inte vår än, men vi tröstar oss med att rabarberknopparna börjar visa sej.

Så snart så kommer nog värmen  !

ELD - Värme, fara, fascination

Eld har nog alltid fascinerat mej.

Så vackert, så omhuldande, så respektingivande och så självklart.

Har genom årtusende varit en av det viktigaste elementen för människosläktet.

Man bar sin eld genom skogar och längst fält, över berg, genom dalar och över hav. Man bar den som den ynnest den var och kanske kunde man byta en del av sin gyllene glöd till en annan bytesvara om det tröt.

Många byar och städer såg den som en farsot, ett gissel som kunde utplåna stora stadsdelar.

Människor levde i en befogad rädsla och ständig skräck att röda flamman skulle vara framme som ett helvete och skulle bekämpas med nattlig vakthållning och ett starkt medborgargarde.

Förr kunde man inte välja

det fanns liksom inget annat..

Man eldade för maten och värmens skull

kanske för att hålla vilda djur borta

och under bronsåldern var den kanske en statussymbol.

Men respekten fanns där..

och respekten finns fortfarande..

Har några minnen som jag gärna vill delge er och som "brännmärkt" mej genom åren.

Som liten fick jag ofta höra historien om det femmastade skonertskeppet " Forest Dream ".

Skeppet kom från Pacific Northwest och byggdes 1919 men fick svenskt flagg 1926 och hamnade då i Strömstad.

Min morfar Rickard Steen var med i brandkåren i Strömstad och en natt under trettondehelgen 1933 ljöd " Hesa Fredrik " över stan.

Elden är lös !

Strömstads sista storseglare stod i eld ! 

Tusentals människor gick ur huse för att se det ståtliga skeppet gå till botten i Strömstads hamn.

När brandmännen kapitulerade och lämnade det sjunkande fartyget var morfar en av dom sista hjältarna.

När han skulle svinga benet över relingen för att ta fast mark upptäckte han något mycket besynnerligt.

Där på den rykande relingen stod ett litet litet glas med, hör och häpna, grön Chartreuse !

Glaset finns i min ägo nu och vilar på sin hemlighet. 

Vem hade druckit ur glaset och ställt det där på relingen, trettondedagsaftons natt 1933 ?

Året var 1972

På dagen, en månad tidigare hade JokkmokksJokke och Ted Gärdestad uppträtt vid Strömstad Folkets parks säsongsfinal.

Nu stod parken i lågor !

Vi bodde nära folkparken, och...givetvis var vi där.

Ett flammande chokladhjul, en, av elden förtvinad järngrind, människor som skrek och ljudet av stånkande brandbilar - jag minns det som det vore igår.

Sakta gick vi hem genom skogsdungen med darrande ben..

Två år senare..

Jag väcks av min pappa på lucianatten..

"Laholmen brinner Lena..Laholmen brinner ! "

 Jag hör slammer från köket under mitt flickrum och snart sitter vi ute på kajen ( ja faktiskt där som Forest Dream brann ) i pappas Volvo Amazon med fikakorg och ser det fruktansvärda skådespelet när anrika Hotell Laholmen går i aska.

Min pappa var tidigare köksmästare på Laholmen under många år och det var också där han träffade min mamma. 

Snörvlande åt han ostsmörgås som han doppade i kaffemuggen.

Några dagar senare smög vi oss ut på Laholmsudden för att utforska brandens verk lite närmare, helt vansinnigt och omdömeslöst men otroligt spännande.

Släckningarbetet var över och det fina hotellet var nu bara en svart, våt sorgsen sothög.

Man kunde skönja dansgolvet, det stora restaurangköket och puben " Räkan" där mången Strömstadbo svingat en bägare.

Ett utbränt piano, en sotat kassaapparat av märket National och ett par våta kängor var något som fastnade för evigt på min näthinna.

Vi gick tillbaka till köksdelen,och då i bråten hittar pappa något bekant..

Ur aska och bränt trä fann vi dom..

Ett silverfat ! Två silverfat..tre silverfat..

Svarta av sot men hela och lite ljumna .

Pappa lämnade två och stoppade det tredje under rocken...

När pappa sa att nu fick vi minsann skynda oss hem till mamma förstod jag att det var skarp läge.

Väl hemma skrubbade vi försiktigt av fatet med Tomteskur och fatet blev blankt och fint.

På fatet fann vi ett monogram.

AM

Allan Mulich

Allan Mulich var en välkänd restauratör under 50 och 60-talet och det var också han som värvade pappa från dom fashionabla Göteborgskrogarna på slutet av 40-talet och erbjöd köksmästartjänst,sol, salta bad och söta flickor ( och den söta flickan var ju min mamma Ella Steen )

Fatet som är tungt och gediget och mycket vackert finns nu i Hugos hus och det har använts flitigt under åren och så kommer det att bli fortsättningsvis också.

Kommer heller förstås inte glömma den där dagen då vi gick bland spillrorna av fina Hotell Laholmen.

Pss.. Nu har Hugos hus fått en alldeles egen eldstad och den kommer vi givetvis använda med försiktighet !