Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Hugos

Idag tog jag steget..

Har börjat flyttat in lite saker !

När jag fyllde 50 år i somras fick jag ett presentkort på Interflora på en rejäl summa pengar av mina kära gudföräldrar.

Jag har satt sprätt på dom idag.

Har tummat på det vackra plastkortet laddat med lycka sedan juni men har icke gett vika !

Klart att det skulle användas till startgrönskan till Hugos .

Så det vackra gröna fick flytta in idag.

Och då gick slemproppen - poff !

 Precis som att vänta barn å vänta å vänta..

och boa och boa

och inget händer.

Men nu så fick jag all den där energin som behövdes för att planera det sista..

Jag jublar jaaaaaaa !

Ett halvårs längtan och planering av ..

hur skall vi ha det ?

när skall vi ha det ?

var skall vi ha det ?

I våra huvuden har det snurrat..

teaklister

tätvuxen norrländsk fura

porslinshoar

historiska tapeter

bakelithandtag

spelbordslampor

brunfernissa

linolja

murbruk

blablablabla

Och vi har faktiskt alltid varit överens - bra där Willig/Nordblom, riktigt bra.

I helgen var jag på prästgårdstömning i Tanum. 

Den gamla anrika prästgården från 1872 såldes innan jul och nu skulle inventarierna bort.

Lyckans lilla jag som kom över ett vackert eldställ, en eldröd matta i ull och några jättefina lampor.

Och idag har prästens lilla eldgaffel fått flytta in bredvid murstocken i väntan på kaminen som kommer nästa vecka.

Har också börjat inreda skafferiet som pryder sin plats i köket.

Hittade tjusigt vaxat hyllpapper på Hedemyhrs och traskade sedan över gatan till Kerstins Tyg & tråd och köpte hyllbårder i prima spets.

I morgon tar jag fram alla mina stora glasburkar och fyller med,

vetemjöl..

manitoba creammjöl..

strösocker..

havregryn..

gula ärtor..

sockerskorpor..

och ställer in skafferiet !

Som en dröm..som en saga..

Det ofattbara kommer snart att ske..

Om några veckor kan vi börja flytta in i Hugos ..

Och hela lägenheten är ett inferno.

Som en tromb farit fram ungefär..

Vi vadar i ett hav av.. 

strumpbyxor..

arbetskläder..

fårskinnsfällar..

mjukisdjur..

hårsnoddar..

vinylplattor och julens övergivna chokladkartonger.

Den siste februari måste vi ut för då kommer nästa hyresgäst..

Suck

En bortglömd dammsugarslang  delar vardagsrummet i öst och väst,

och jag trivs bäst i väst för där ligger köket

och O trivs bäst i öst för där står skivspelaren..

Det känns en smula surrealistiskt, som en skön dröm ungefär eller som en spännande saga !

Att vi skall få flytta till något så vackert & fint.

Gläds över det och tror knappt på det förrän allt är på plats..

Och får jag helt enkelt rycka upp mej och börja packa..

för sen är det ju bara det roliga kvar..

att få ställa allt det fina på plats !

Längtar !!

Ps.. Idag kom den förresten.

Den underbart vackra sagoboken som August Strindberg skrev 1903.

Köpt på antikvariat och låg i lådan när jag kom hem från jobbet.

Skall bli roligt att få läsa för lilla A när vi flyttat!

Sjörök & Apelsinhimmel

Det är så fantastiskt vackert väder nu på dagarna !

När vi åkte ner till Hugos nu på eftermiddagen var västerhavshimlen orange smäktande och väldig,

dom svarta konturerna på öarna utanför var så tydliga så man nästan kunde se varje liten tuva och sten på dom lummiga öarna.

 Skarven skorrade i stilla vik och ett i fjärran bekant ljud ljöd i väster, dunk- dunk dunk-dunk..

Någon var på väg hem..

Kanske från något arbete ute i skärgården..

Eller från fiske..

Eller bara för att det har varit en sådan rasande vacker dag..

Skall bli ljuvligt att få flytta ner till hamnen och få dessa toner dagligen till sej som en sorts livsbonus.

Följa väder & vind..

Följa fåglarnas flytt, flykt och jämmer..

Se minken kila mellan bryggorna..

Se sjöräddningskryssaren lämna hamn för att sedan angöra igen..

och

få känna havets dofter efter en rasande storm.

Vi kallar det också

SJÖFARTSNYTT.

Smeknamnet fick Hugos en stormig vårnatt då vi bodde i huset en vecka .

 Den hårda vinden dansade djävulsdans kring huset, den skrek och röt och det knäppte och sjöng i golvtiljorna och jag minns att vi somnade under husnocken  av smattret från segelbåtarnas nylonlinor i hamnen.

Månskärvan låg som ett streck på himlavalvet och jag mindes vad min mamma alltid sa om detta vädervarsel:

" Liggande måne -stående matroser "

När jag blickar ut över den lilla hamnen där vi snart skall bo tänker jag på alla stormar som rasat på Oxnäs genom hundratals år.

Alla oroligt väntande kvinnor som klättrat upp på Kvarnberget för att spana efter de sina.

Och för alla barn som väntat på en pappa som aldrig kom hem.

 Bilden ovan är jag uppväxt med. 

 Ett enkelt vykort som satte sprätt på min fantasi.

"Hur kunde det storma så ?"

"Och hur var det " ute på "??"

Dom hotfulla molnen, vågorna som slår över det gigantiska varmbadhuset och kom dom som var på sjön den dagen någonsin hem ?

Föreställer strandpromenaden i Strömstad i kraftig stormsjö året 1924.

Min mormor och morfar pratade om den som stormen som alla ville glömma.

Tysta steg och knarrande dörrar

 Hur vet man att ens hus är hemsökt ?

Och måste det vara så att något som är hemsökt är negativt och kusligt ?

När jag berättar om Hugos hus har jag flera gånger fått frågan.." Spökar det ? "

Kan det vara så att vårt hus uppfyller alla kriterier som spökhus bara för att det är gammalt ?

För inte ser det speciellt skräckinjagande ut.

Ett snällt litet hus i hamnen..

Där det bara bott snälla människor..

Visst har man tänkt tanken,  "undrar vad Viktoria och farbror Hugo hade tyckt om det här..?"

Men inga tecken på irritation eller förargelse.

Inga omkullvälta målarpytsar..

Inga dunkningar i väggarna..

Inga nerrivna tapeter som ligger i drivor på golvet ...

Inget som gömmer sej i dunkla vrår..

Inga kalla kårar..

Ingenting faktiskt..

Bara

kärlek..

värme..

inbjudande harmonisk trygghet

av att någon & några har bott här 

i ca 166 år !

Ps...Den vackra bonaden nedan har jag köpt på Tradera.
Den har hängt i ett välsignat litet missionshus i Ovanmyra utanför Rättvik.
( Bara en så´n sak...)

Vad hände egentligen längst vägen ?

Tänk vad man ändrar sej...

Ja nu tänker jag mest på mode och trender i heminredning..

När mitt första gossebarn Anton såg dagens ljus var jag 25 år och var en mycket trendkänslig ung dam som ville hänga med i svängarna.

Året var 1990

Man kunde praktiskt taget MÖRDA för ett par luftiga gardinlängder i aprikosfärg

eller dom obligatoriska avocadofärgade väggarna, gärna med  bård i grekisk meander som var så snyggt.

Och givetvis hade man målat dom själv eller SVAMPAT med en grekisk havssvamp man köpt på semestern (och det satt långt inne..)

Man skulle ha valv i lägenheten som allmännyttan satte in och kostade 68 kr extra i månaden på hyran.

Alla gick till varann för att beskåda varandras valv.

Det mesta var faktiskt pastelligt och, eller färgstarkt.

och i fura...

och smide..

Och trähyllan Ivan flyttade in i allas vardagsrum.

Plötsligt gick larmet ...

En väninna hade köpt en HÄNGMATTA för bananer !!

Alla rusade dit i sina jazzbyxor och Aqua Limonetröjor och tittade och "orgasmen " var nära...guuud så häftigt !

Man drack café au lait, gärna i "boule"som var väldigt trendigt och var du en lyckans ost kom du över en termos med dito kaffegods i trikolorens färger som Arla lanserade på 80-talet men fortfarande var hårdvaluta.

Men vad hände med oss sen ??

Är det åldern , ekonomin, tiden..?

Eller har man kanske bara bättre smak ? 

Any way...Jag tycker att jag har hittat min stil nu.

Men jag är glad för att jag fick uppleva du glada 90-tal..

Minnen - ett ord jag tycker om.

Åhhh vad jag gillar gamla fina saker !

Något som är lite nött, använt, smekt av en hand och kanske älskat av en annan person i en annan tid.

Till jul frågade min mamma mej vad jag önskade mej i julklapp.

Inget säger jag bestämt och ångrar mej i samma sekund...

Inte kan man säga till sin 86-åriga mamma att man önskar sej INGET..låter ju inte klokt !

"Alltså inget som man kan köpa menar jag " säger jag räddande, "utan något som du har använt och som väcker minnen i mej...."

På julafton när vi besöker henne står en Kockums stekgryta i ljusblå emalj på bordet insvept i silkespapper.

Mamma & pappas stekgryta som användes så flitigt i det Willigska hemmet.

Som puttrade och rök, 

av revbensspjäll..

stekt kyckling..

fläskkarré..

hare..

rådjurssadel..

Hon visste vad jag menade när jag sa att jag har det jag behöver,

behöver bara boosta upp mej med barndomsminnen i form av saker som cirkulerat runt mej i min fantastiska uppväxt.

Stekgrytan får ni se någon annan gång, håll tillgodo med vår ursnygga kryddhylla vi köpt på blocket och renoverat.

Kommer sitta som en smäck på timmerväggen bakom !

Kram >3

Ps...bilden nedan är en renoveringselfie ( tyvärr har vi tagit få sådana..)  Vi tog den när vi slipade bort puts från Hugos tegelväggar vi lyft fram.

En kul bild tycker jag !

Välkommen till Hugos vid havet !

Hej !

Här kan ni följa vårt arbete med renoveringen av vårt fina, lilla gulliga hus i Fjällbacka.

Arbetet har ju pågått några månader och är ju snart klart...men det här är ju bara början, nu skall vi snart leva och bo i Hugos och det är då det roliga börjar !

Hugos hus heter så för här bodde just en farbror Hugo tillsammans med hustrun Viktoria.

Hugo föddes i huset en annandag jul 1887 och blev 102 år . 
Viktoria & Hugo fick aldrig några egna barn men visst har det nötts golv av små barnfötter i huset ! Hugo själv har ju sprungit runt här med sin syster !

Vilka är då vi ?

Jooo...

Oscar, som är bildlärare, konstnär och musikslukare med förkärlek till vinyl.

Lena, kock som gillar att skriva & läsa böcker.

och...

Alma, pigg tjej med många strängar på sin lyra.

Gillar att leka ute, dansa, pyssla och är familjens second musiclover <3

Våra stora barn heter Anton och Odin och har lämnat boet men kommer hänga i Hugos såklart !

Vi älskar heminredning, att laga mat, fina gamla saker, historia

och livet !